Förslag till riksdagsbeslut
-
Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om
att miljöersättningarna för bl.a. skyddszoner och kantzoner behöver
utvecklas så att de säkerställer och gynnar miljöer som är viktiga för
honungsbiet och andra pollinerare i landskapet.
-
Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om
att stödja utvecklingen av fler ekologiska jordbruk och
livsmedelsproducenter med anledning av det ekologiska jordbrukets
fördelar för bin och andra pollinerare.
-
Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om
att införa pollineringsersättning för aktiv biodling.
-
Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om
att rådgivning ska finnas och vidareutvecklas som stöd för den
ekologiska biodlingen.
-
Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om
att förbjuda neonikotinoider som betningsmedel, samt utveckla skonsamma
behandlingsmetoder mot varroakvalster.
-
Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om
att skapa möjligheter för och med biodling, vilket dessutom bidrar till
arbetstillfällen både i staden och på landsbygden.
-
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om risker och problem med GMO-rester i honung.

Människan har under lång tid nyttjat
honungsbiet och alla de produkter som dessa bidrar med; honung, vax,
propolis, bigift samt pollen. Den söta honungen används som livsmedel
och som ingrediens i många olika produkter. Vaxet kan användas till
olika nyttoprodukter som bland annat ljus och som tätningsmedel.
Dessutom, eller
kanske framför allt, är honungsbiet en mycket viktig aktör inom det som
brukar benämnas ekosystemtjänster genom att pollinera växter. På
Jordbruksverkets hemsida finns följande information:
Bin och humlor har stor betydelse för pollinering
av både odlade och vilda växter. Jordbruksverket uppskattade år 2009 att
det ekonomiska värdet av pollineringen av odlade grödor i Sverige är
mellan 189 och 325 miljoner kronor. Utöver det tillkommer pollination av
vilda växter, till exempel blåbär och hallon. Globalt sett är ungefär
en tredjedel av den mat vi äter helt beroende av pollinerande insekter,
och omkring 85 procent av pollineringen görs av honungsbin.
Under antal år har det runt om i världen
rapporterats om att bin dör och att pollinerare har minskat. Varför bin
dör, har med stor sannolikhet flera orsaker. En av de viktigaste
orsakerna, anses varroakvalster vara. Dessutom är virus, yngelröta,
stress, foderbrist, monokulturodlingar och bekämpningsmedel ytterligare
orsaker till att bin dör.
Bin och bidöd
är en i allra högsta grad politisk fråga. EU-parlamentet har vid flera
tillfällen antagit resolutioner om biodling och bihälsa. EU-parlamentet
har skrivit en resolution och uppmanat kommissionen att satsa mer på att
gynna biodling.
Det finns en
genuin oro från många människor, då man nåtts av informationen om en
pågående ”bidöd”. Det är ganska uppenbart att om de som utför
pollineringstjänsterna försvinner och dör, oavsett anledning, då ökar
sårbarheten för livsmedelsproduktion i världen. Frågan är således av
betydelse för varje politisk församling, oavsett nivå.
I den här
motionen vill vi lyfta fram honungsbiets stora betydelse för
livsmedelsproduktionen, men även humlor och andra insekters betydelse
för pollinering av flera livsmedelsgrödor.
Stora värden av pollineringsarbetet från
honungsbiet skapas i frukt- och bärodlingar, jordbruksgrödor, både
yrkesmässiga, vilda och privata. Och specifikt stora värden av
pollineringen från honungsbin finns framför allt i äppelodlingar, men
även i jordgubbsodlingar och vid odling av oljeväxter.
Dessutom är
värdet av honungsbins pollineringstjänster i kommersiella grödor 1,4–2,8
gånger så högt som värdet av honungsproduktionen i Sverige.
På Sveriges Biodlare Riksförbunds hemsida står att läsa:
Det råder stor enighet bland forskarna om att bina
har en positiv inverkan på kvantitet och kvalitet i såväl raps- som
rybsgrödor. Skörden ökar med minst 5 % för raps och minst 15 % för rybs.
Binas verksamhet bidrar till att grödan mognar tidigare, vilket ger
lägre vattenhalt och säkrare skörd. Den förbättrade pollineringen gör
att fröet mognar jämnare vilket ger mindre spill. Oljeväxternas blommor
vissnar efter befruktningen varför risken för angrepp från skadeinsekter
blir mindre vid en snabb pollinering och klorofyllhalten blir lägre på
grund av den högre andelen mogna frön i en tidigt och jämnt pollinerad
gröda. Binas effektiva pollinering ger således fler och oljerikare frön
vilket naturligtvis direkt påverkar odlingens ekonomiska avkastning.
Att pollinering är viktig för odlade
grödor och att effekten av att pollinering sker i flera processer kan
man förstå genom förklaringen ovan, det är kunskaper som ofta stannar
hos de som är intresserade av biologiska system och kanske inte alltid
når fram till platsen för de ekonomiska kalkylerna. För att det
ekonomiska systemet ska bidra till att gynna det som kan öka skördar och
minska förluster, genom att dra nytta av naturens snillerikedom vill vi
lyfta fram betydelsen av honungsbiets pollinering för
livsmedelsproduktion.
Miljöersättningar och skyddszoner
Även om det är viktigt att fokusera på
honungsbiets situation, så hänger dess existens ihop med det vilda biets
förutsättningar. Både tambiet och de vilda pollinerarna är beroende av
att det finns kantzoner eller skyddszoner i landskapet där sälg, örter,
blommor och vegetation får växa vilt. Speciellt utmärkande är det här
behovet i slättlandskapet. Samtliga pollinerare påverkas således av hur
landskapet brukas. Tillgång till växter och vegetation är viktig. Genom
att utforma miljöersättningar som gynnar pollinerande insekters
tjänster, de så kallade kollektiva nyttigheterna, minskar även sårbarhet
hos vår gemensamma livsmedelsförsörjning. Det bidrar också till ökad
livsmedelstrygghet. I slättlandskapet förekommer majoriteten av
spannmålsodlingen. Det är i detta landskap av extra stor betydelse att
det finns rikligt med insekter som kan bidra till pollinering.
Vi anser att
miljöersättningar för skyddszoner och kantzoner med vegetation av
betydelsefulla växter för pollinerare ska utvecklas, så att de
säkerställer och gynnar miljöer som är viktiga för honungsbiet och andra
pollinerare. Detta är speciellt av betydelse i slättlandskapet.
Vilda pollinerande insekter i landskapet
minskar, de minskar i antal och de minskar i arter. Precis som vi
tidigare nämnt i motionen är orsakerna flera, och en del av orsaken är
ett intensivare jordbruk, monokulturer samt användningen av kemiska
bekämpningsmedel såsom insekticider och herbicider. Därtill kommer även
andra faktorer som förändringar i landskapet, klimatförändringar och så
vidare. Vi anser att det finns en stor skillnad på om jorden brukas utan
gifter eller om kemisk bekämpning nyttjas. Det finns en skillnad i
påverkan på pollinerarnas livsmiljöer. Vid användning av kemiska
bekämpningsmedel riskerar dessa att döda även de ”nyttiga” insekterna
och mångfalden i växtligheten.
Vi anser att
man i stället behöver odla mer enligt ekologiska principer, utan kemisk
bekämpning och genom att utveckla odlingsmetoder där hänsyn tas till
hela odlingssystem och därmed ger bättre förutsättningar för bin och
andra pollinerare. Vi vill stödja utvecklingen för fler ekologiska
jordbruk och livsmedelsproducenter med anledning av kunskapen om det
ekologiska jordbrukets fördelar för bin och pollinerare.
Antalet vilda bin minskar. Det är inte
en bra utveckling. Till viss del kan vi kanske kompensera detta genom
att öka honungsbiets roll. Och vi kan även odla sådana grödor som bin
föredrar, så kallade fångstgrödor. Vilka grödor man väljer att odla och
gynna har betydelse för bin. Honungsört är ett exempel på en sort som
ger en god produktion av nektar och även av pollen och som betyder
mycket som foder åt bin. På våren är tillgången av sälg av stor
betydelse för bin.
Som biodlare
fås inkomster av de produkter bin producerar i princip endast från
honung. De pollineringseffekter som den här motionen fokuserar på
benämns som kollektiva nyttigheter. Nyttigheter som borde uppmuntras och
ges en viss ersättning. Lämpligt är de stödsystem som finns inom EU:s
jordbrukspolitik. Speciellt lämpligt är det så kallade
landsbygdsprogrammet.
När nu det
svenska landsbygdsprogrammet ska tillämpas i Sverige anser vi att det
ska finnas utrymme för att gynna honungsbiet, biodlaren som sköter om
sina bin och deras samhällen, den inhemska livsmedelsproduktionen, den
biologiska mångfalden, landsbygdens företagare och den inhemska
honungsproduktionen. De är delar av en helhet som med stor sannolikhet
kommer att gynnas av en pollineringsersättning.
Nationella honungsprogrammet
Sverige har ett nationellt program som
kallas nationella honungsprogrammet. Under åren 2011–2013 har 5 miljoner
kronor årligen anslagits för olika projekt eller aktiviteter som gynnar
svensk biodling. Programmet har tagits fram i nära samarbete med
biodlingens organisationer.
När den här
motionen skrivs råder oklarhet över vad som är aviserat i budgeten för
att gynna pollinering och det råder oklarhet om slutliga resurserna inom
det svenska landsbygdsprogrammet, men ett förslag har arbetats fram på
ett nytt program för kommande år som ska generera kollektiv nytta för
svensk biodling.
Förslaget till
nytt nationellt program för att förbättra villkoren för produktion och
saluföring av honung för åren 2014–2016, är benämningen på programmet.
Inom programmet ämnar man finansiera bland annat en bihälsokonsulent med
uppdrag att öka kunskaper bland annat om förebyggande sjukdomsarbete
och marknadsföring. Vi anser att rådgivningen även ska finnas och
vidareutvecklas som stöd för den ekologiska biodlingen.
Förbjud neonikotinoider som betningsmedel, utveckla skonsamma behandlingsmetoder mot varroakvalster
Neonikotinoider får en allt mer ökad
användning i jordbruket. Neonikotinoiderna är den vanligaste
insekticiden i världen och utgör ca 25 procent av den totala
användningen.
Europeiska
livsmedelssäkerhetsmyndigheten Efsa genomförde en studie som visade på
stora risker för bin som exponeras för så kallade neonikotinoider.
Ett av de utpekade bekämpningsmedlen är imidacloprid – ett ämne som används i Sverige i en mängd av 10 ton per år.
Neonikotinoider,
som används som betningsmedel mot insekter och akaricider,
bekämpningsmedel mot varroakvalster kan skada bin allvarligt.
Enligt vissa
forskare kan betningsmedel som innehåller neonikotinoider orsaka massdöd
av bin. I vissa fall sprids även neonikotinider direkt i växande gröda,
och spår har hittats i både pollen och nektar.
Neonikotinoider
används även frekvent inom skogsbruket trots att ekologiska alternativ
finns. De används inom skogsbrukets plantproduktion.
Bina i sin tur hämtar harts på barrträd i skogen för att producera propolis även, kallat ”bikitt”.
Akaricider, mot
varroakvalster, kan orsaka förgiftningar eller försvagningar av
bisamhället. Honungsbin har ett högt utvecklat kommunikationssystem, som
är känsligt och kan påverkas allvarligt.
Miljömässigt skonsamma behandlingsmetoder mot varroakvalster
Idag är uppskattningsvis minst 90
procent av de svenska bisamhällena angripna av varroa. Många biodlare
slutar med biodling på grund av varroakvalstret och de besvär med
behandling det medför. Många biodlare känner också tveksamhet mot att
använda läkemedel eftersom dessa kan ge rester i biodlingsprodukterna.
Det finns andra
metoder, skonsammare mot miljön. Organiska syror, eteriska oljor och
biodlingstekniska metoder, kombinationer av dessa har visat sig kunna ge
god effekt.
Tidigare
nationella program har varit med och utvecklat samt studerat olika
behandlingsformer anpassat för svenska klimatförhållanden. Det är ett
arbete som bör få fortsätta att utvecklas. Kombinationer av metoder vid
skötsel och avelsarbete kan vara en väg för att finna ett sätt att kunna
bedriva biodling trots närvaro av varroakvalster.
Bin bidrar till stadens och landsbygdens utveckling
Biodlingen i Sverige består av många
småskaliga biodlare som inte omsätter sin honung på den öppna marknaden.
Det är därmed svårt att mäta Sveriges totala honungsproduktion, men
enligt uppskattning finns det mellan 125 000 och 150 000 bisamhällen i
landet. De flesta bedriver småskalig biodling. Men det finns även ett
hundratal personer som bedriver yrkesmässig biodling. Sveriges
självförsörjningsgrad av honung uppskattas till 50 procent. Resten av
honungen importeras.
Svensk handel med naturlig honung, uttryckt i ton
|
2009
|
2010
|
2011
|
2012
|
Export
|
144
|
66
|
120
|
141
|
Import
|
3 605
|
3 970
|
4 057
|
4 370
|
Honungsskörden varierar mellan åren för
den som håller bisamhällen. Biodling och biologisk mångfald är beroende
av varandra, Bin pollinerar och ökar skördar, de bidrar till viktiga
kollektiva nyttigheter. Biodling är också något som skapar
arbetstillfällen framförallt på landsbygden och har därmed en roll för
hållbar utveckling av landsbygdsområden.
Genom
förvaltningen av bisamhällen gör biodlarna en betydelsefull miljöinsats
och bidrar till hållbar produktion på landsbygden. Betesmarker lämpliga
för bin, olika foderväxtmarker och grödor (raps, klöver, solros
etcetera) förser bin med nödvändiga och näringsrika ämnen, vilket är
viktigt för bin och bisamhällets motståndskraft mot sjukdomar.
Bisamhällen och biskötsel kräver dock inte eget markägande, men en viss tillgång av diverse växter och grödor behövs.
Bisamhällen i staden kallas ibland för
”urban bi” och finns i dag på flera håll runt om i landet. Bland annat i
Gävle, där finns bikupor på taket till Gävles teater mitt i staden,
liksom det finns bikupor i Stockholms centrum.
Företag startas
som tar hand om skötseln av bin, där andra företag och enskilda
personer kan adoptera bin och bisamhällen. Nyfikenhet och möjligheter
skapas, något som sannolikt bidrar till att öka kunskapen och
förståelsen för den biologiska mångfalden.
Man kanske kan
säga att detta visar på ett ansvar och en kollektiv medvetenhet om att
vi behöver fler bin och andra pollinerare för att trygga inte minst vår
livsmedelsförsörjning. Det är med denna insikt vi vill att det skapas
ökade möjligheter att etablera bisamhällen och utveckla en mer
mångfasetterad verksamhet runt om i landet. Till glädje och nytta för
fler, och som dessutom bidrag till arbetstillfällen både i staden och på
landsbygden.
Risker vid odling av GMO-grödor avseende pollen och honung
Om det finns odlingar av genmodifierade grödor i närheten av bikuporna kan bina få med sig pollen från dem hem till kupan.
Idag
kontrolleras inte honung, eftersom det inte finns några bra
analysmetoder. Om pollen finns i honungen är det i mycket små mängder
och det kan också vara mycket ojämnt fördelat i honungen.
EU-domstolen
har meddelat i domstolsutslag i Europadomstolen, ECJ (European Court of
Justice), den 6 september 2011att pollen från genetiskt modifierade
växter i honung omfattas av GMO-lagstiftningen.
Det innebär att
sådant pollen skall betraktas som livsmedel producerad av GMO och måste
ha ett livsmedelsgodkännande för att honungen ska få säljas. Det
innebär att GMO-kontaminerad honung måste märkas som GMO.
De växter som
odlas i fältförsök har sällan sådant godkännande. Utslaget jämnar också
vägen för kompensationsanspråk från lantbrukare som får sina grödor
kontaminerade.
Slutligen om Framtidshot och Robotbin
I hotet av en framtid med allt färre
pollinerare har forskare vid Harvarduniversitetet skapat ett litet
robotbi tillverkat av titan och plast. Det är tänkt att dessa
konstgjorda bin ska kunna pollinera växter.
En framtid utan
bin och pollinerare är svår att föreställa sig. Trots det tillåts
ohållbara brukningsmetoder och dödliga gifter att fortsätta att
användas.
Vi har i den
här motionen pekat på hoten mot bin och pollinerare. Och som tidigare
nämnts används kemikalier i samhället och kemisk bekämpning i
livsmedelsproduktionen. Monokulturen i jord- och skogsbruk är sådant som
samhällen genom politiska beslut kan påverka.
Att blunda för
en pågående förändring och sätta sin tro till att framtidens lösningar
kommer att skapas genom tekniklösningar är antagligen både dyrare,
krångligare och svårare än att gynna de ekosystemtjänster som både finns
och fungerar – om vi är beredda att slå vakt om dem och inte fortsätter
att hota deras funktioner.
Robotbin kan möjligen vara ett komplement till levande bin, men de kan aldrig ersätta dem fullt ut, skriver The Guardian:
Vi borde hellre hitta en lösning på varför bin och
andra pollinerar dör (genom att förbättra och öka utfodring och den
naturliga miljön samt minska användningen av bekämpningsmedel) snarare
än att sätta vårt hopp till att ingenjörer ska hitta konstgjorda
alternativ. Ekosystemet byggs upp av miljoner noga balanserade
interaktioner. Vi kan inte återskapa det med robotbin.
Stockholm den 1 oktober 2013
|
|
Tina Ehn (MP)
|
|
Kew Nordqvist (MP)
|
Magnus Ehrencrona (MP)
Anders Jacobsson, yrkesbiodlare, mfl önskar att allt kan genomföras som övan beskrivet
Intygas! - Jan 2014
 |
Klicka på Biet och Surra med Anders |
Anders Bigårdar, Honung lokalproducerad och bin för Pollinering. Honung från Söderslätt och Österlen.
|